Student of Life

.. Igenom en prövande tid ..

Om man nu summerar min kunskap och lilla erfarenhet kring dessa besök för att få igenom ett snitt. Var man en aning oförberedd och skeptisk redan från början. Hört och läst mycket på sociala medier. Aurora samtalet gick så pass bra för att sambon fanns vid sin sida. Har alltid stöttat igenom alla prövningar. Psykolog samtalet var däremot en provning. Tog upp om allt som hänt i det förgångna; förlusterna, missfallen och skräcken inför framtiden. Några utav er känner till utav förluster åren 2012-2016. Pappa, Farmor, Mormor, Andreas och Mamma. Haft missfall innan man väntade dottern. Deras beräknade datum var trettonde november, första april och slutet utav maj. Känner mycket oro och rädsla med att förlora min vackra diamant i magen. Sedan man aldrig blev tagen på allvar på förlossningen med sonen hjälper inte rädslan. Så ovetandes vi verkligen vara om situationen och där vi har tillits-problem. Den trauman. Psykologen kände att man stängt in för mycket inombords för en överlevnad i vardagen. Att en vaginal förlossning kanske inte är det rätta. Det är läkaren som sätter beslutet. Att alla som arbetar på kvinnohälsovården skall göra sitt bästa för att man skall få en förlossning som man nu kan vara nöjd över. Kändes skönt att få tala ut. Även om man inte vågade öppna upp med känslor. Tanken att inte kunna kontrollera känslorna; smärta igenom alla förluster, sorgen för alla missfall och rädslan för vad framtiden bär för oss. Som en bomb utav känslor. Största skräcken nu är ifall läkaren nekar mig rätten till ett snitt. Att inte ha tiden på sin sida för att finna en annan läkare som kan hjälpa mig få igenom min dröm förlossning. Får ha hoppet uppe!

Kändes ovant med att lämna sonen på förskolan utan att behöva åka mot arbetet. Stanna hemma, chansen till att träna, handla eller få tid till att åka till kvinnokliniken utan oron med barnvakt. Lilleman har nu fått godkännande att spendera ett antal timmar varje dag på förskolan till förlossningen. Har några besök framöver hos barnmorskan, psykologen och läkaren. Även förberedelser inför Lillemans- och dotterns rum ligger på ❝att göra listan!❞ Har övriga projekt på gång så som trädgården, städa huset är en konstant och regelbunden göra. Över- och nedervåning. Allt från tvätten, disk, matlagning, dammsuga och plocka undan leksaker. Finns alltid någonting som man kan pyssla med. Under våren skall även rutorna putsas.

Kändes skönt med att ta vagnen ner till förskolan för att hämta upp Lilleman. Till en början fanns det ingenting att klaga över och det kändes riktigt skönt med en promenad. Efter tio-femton minuter kände man hur mobilen skavde mot magen; vilket egentligen var lilla Brianna som tryckte just på den sidan. Kändes som håll. Skulle hämta upp honom två. Fick ett samtal från förskolan tre minuter över om man hade glömt bort tiden. Kände lite irriterad med att ringa någon tre minuter över tiden. Befann mig då på baksidan utav förskolan. Tog lite längre tid än vanligt att promenera och får absolut justera detta till morgondagen. Kändes dock svårare med att återvända hem utan vatten och med en tyngre vagn. Till en början promenerade man utan problem. Sonen fick chansen att se två traktorer, några lastbilar och lite andra spännande fordon. Det var mer när man promenerade på den stora vägen igen. Då man konstant behövde dessa små korta pauser. Kändes dock underbart med en promenad och för att vara ärlig. Behövde man den. Måste gå mer regelbundet och gärna lite längre med tiden.

Student of Life

.. Förbereda sig på det värsta ..

Känns ovant med att inte redan befinna sig på arbetet. Packa ihop väskan och förbereda arbetstelefonen. Har som en liten rutin nu på jobbet. Fyller på vattenflaskan, tar ett glas med bubbelvatten, ser till att man har sina nycklar och vem som har bil under för- respektive eftermiddag. Kontrollerar att man har allt man behöver och finner en bil/skjuts i tid. Känns lite ovan med att fortfarande befinna sig på hemmaplan. Lilleman ser på youtube och myser i sängen. Medan man får chansen med att packa i ordning hans väska. Vad han skall ha med sig till förskolan. Har ett viktigt möte senare med psykologen. Tror det är Aurora och psykologen som har en stor påverkan på vad läkaren nu kommer ta för beslut. Planerat snitt eller vaginal förlossning. Det är många som har försökte påminna mig om att detta inte är samma graviditet. Vilket är nu irriterande. Det är inte så att man nu glömmer bort att alla graviditeter och förlossningar är olika. Lilleman och dotterns graviditeter är så olika att det går inte att jämföras. Trots att deras är så olika. Har de ingen förståelse för det man fick gå igenom. Konstant ovetande om hur situationen ligger till, ingenting hjälpte mot smärtan och till slutändan hade man varken känsel i sina ben eller rygg. Kunde därefter inte känna värkarna igenom all smärta. Hade varken druckit, ätit eller sovit på tre dygn och var på gränsen till ren utmattning många tillfällen. Fick informationen om sonens hjärtljud och stress precis innan beslutet om ett akut snitt. Var helt ovetande om hur situationen verkligen låg till. Hade inget förtroende, hade en otroligt tråkig upplevelse och önskade man enbart kunde försvinna därifrån.

Personligen vill man verkligen inte möta en vaginal förlossning igen. Mestadels på grund utav tidigare upplevelser där man aldrig togs på allvar, lämnade sin och sitt barns säkerhet i deras händer. Öppnades aldrig och sonen påverkades mycket negativt. Min personliga upplevelse utav den vaginala förlossningen var en traumatisk ögonblick. Som slutade med ett akut akut kejsarsnitt. Snittet var det bästa som hänt oss. Var omgivna utav förlossningspersonal, alltid i beredskap och tog ut sonen på sådan kort tid. Det fanns inga tvivel eller osäkerhet längre. Vet mycket väl om alla konsekvenser med både vagnila- och ett planerat snitt. Kände mig mycket säkrare med mitt beslut för ett snitt igen. Kommer träffa psykologen och berätta för henne att det finns inget annat val för oss. Det är planerat snitt som gäller och blir vi nekade detta. Kommer vi vända oss mot en annat sjukhus eller även i värsta fall sjukhus utomlands. Norge.

Student of Life

.. Vart tog respekten vägen ..

Trots att man vaknade någonstans vid halv sex-tiden. Känner man sig helt utvilad. Kom hem lite efter halv nio och drog oss tillbaka på direkten. Trots att man vaknade upp vid ett få tal tillfällen; toapaus, törstig och kramp i höger vad. Sov man igenom natten som en gravid prinsessa. Vaknade utav att dottern har hicka i magen. Speciell känsla om man nu jämför med hennes sparkar och kullerbyttor hon självklart föredrar. Någonting som har varit gårdagens stora irritationen är grannens musik som dunkat igenom dalen och fortsätter till idag! Det där kan seriöst inte räknas som musik. ❝Dunk, dunk, dunk!❞ Ingen sång eller instrument. Personligen känner man lite tur med att vi inte bor tätt intill dem. Ändå finns medlidande för grannarna som faktiskt gör detta; det bor ett annan småbarnsfamilj lite längre upp på vägen som är grannar till dessa party-nissar. Hur orkar man stå ut med deras dunkande musik från klockan åtta på kvällen till sju dagen efter. Skulle aldrig göra detta. Vart försvann respekten för dina grannar?

Fått många komplimanger med att man har ett öga för att fotografera. Märker tydligt kring det man inte har kunskap för. Bygger en bokhylla på övervåningen som inkluderar lister och många olika vinklar. Sambon är nu hantverkare. Har verkligen inte bara ett öga för detta: utan en riktig hantverkares själ. Står och talar med kunskap. Personligen nickar och ler man. Förstår ungefär en tiondel och blir allt mer ovetande om vad han pratar om desto längre in i projektet vi kommer till. Mannen kämpar och är verkligen jätte duktigt. Har turen som har honom vid vår sida. Så vi kommer någonstans med alla våra projekt som man nu har kommit på. Spännande!

Tänkte börja med utryckningen. ❝Skönt med lördag❞ och påminner snabbt om att det är ändå söndag. Dagarna som gått så långsamt sedan man blev avstängd. Har nu plötsligt ändå traskat iväg. Grannen kör vidare med sitt ❝dunkande❞ musik och klockan närmar sig ändå nio-tiden. Sonen står och övar på sitt studs i sovrummet. Sambon kämpat med bokhyllan. Personligen sitter man till sängs; halsbränna, brösten bränns och man verkligen kämpar med humöret på topp. Hört många påpeka att det är nu i graviditeten man glöder och är som vackrast. Ändå känner man sig som Godzilla. Både storleksmässigt och temperamentet. Skall inte komma på tal hur mycket vatten och mat man får i sig jämfört med vanligtvis. Ibland går sonen, katten och sambon på tå för att inte irritera mig. Har några sysslor som skall göras till idag. Som inkluderar dammsuga hela över- och nedervåningen. Därefter påbörja med middagen. Gör nu allt för att slippa höra grannens musik och påminna om den konstanta halsbrännan. Yikes!

Student of Life

Välkomnar min nya ledighet

Första dagen som avstängd undersköterska och på ledighet nu före förlossning. Haft en liten små tuff start med sonen. Allt började nog under morgonen när man inte orkade bära ner honom för trapporna. Välkomnade vecka trettio i graviditeten nyligen och orkar inte bära ner honom på samma sätt. Kunde hålla handen. Vilken inte Lilleman inte godkände som ett alternativ. Slutade dock med att man ändå bar honom nerför trapporna. Eftersom det var ett så pass vackert väder och rent i hemmet. Fick man lite energi med att göra något mysigt till frukost. Någonting enkelt och gott. Varför inte rosta lite frukostbröd och därmed se på teve tillsammans. Som en mysig start på dagen. Lilleman vägrade röra sin smörgås och föredrog enbart sin mjölk nu på morgonen. Vilket man blev lite irriterad för. Försökte prata med honom om att smörgås var bra för honom. Han var dock för envis med at inte äta smörgåsen och blev ledsen istället. Avslutade den lilla konversationen med att han ville ha sin pappa istället. Vanliga fall hade man ignorerat den sista meningen och vetat att sonen inte förstår ännu hur ord kan såra. Med gravid hjärna blev man inte sårad utan kände ingen ork. Hade precis energi med att bädda sängen och fixa sig i ordning. Därefter lägga sig på överkastet och skriva med sambon. Kände behov utav tröst. Självklart kom sonen upp på övervåningen med sin favoritbil och försökte trösta mig på sitt bästa sätt. Gav mig sin bil, massor utav kramar och vi myste en lång stund. Sedan var man på bättre humör och sonen iväg på små äventyr i huset. Man är inte konstant överens med varandra; det viktiga är att man löser ut det tillsammans och går vidare utan att dra ut på det hela. Någonting man lärt sig igenom årens lopp är att livet är väldigt skört. Alla dessa små gräl är inte värt det. Hade så många med min mor och hennes nya ‘speciella’ sambo. Var så inriktad på min irritationen till honom att man missade stora chanser med extra tid till min mor. Någonting min mor lärde mig som barn och vuxen. Gå aldrig ifrån varandra som ovänner; innan ni vet ordet om det så har någonting hänt och det du kommer ångra är att ni avslutade det hela som ovänner. Lös alltid konflikter eller andra små skit anledningar. Det är inte värt att vara osams i längden.

Student of Life

.. När tiden står stilla ..

Tröttheten kom verkligen som en överraskning, rastlösheten och konstant toabesöken. Annars känner man sig någorlunda normalt. Halsbränna och känner små bubblor i strupen; vilket är inte charmigt alls. Gäspar konstant i kvarten, känner myror i benen och vill gärna åka hem. Känner inte alls taggad för ännu ett stick i armen. Tidigare blodprovet har stickigt lite till; inget farligt. Denna gången brändes det till. Inte i hela armen utan vid nålen och runtom. Kanske på grunt utav tröttheten man överreagerar. Antagligen. Skall sitta här i fyrtio minuter till och förskolan har ringt om att hämta hem Lilleman. Han är lite snorig och personalen måste förbli på den säkra sidan. Eftersom man nu är fast här en stund fick sambon lämna arbetsplatsen. Hämta hem honom. Personligen har man i tankarna om att inte somna och så gott det hade varit med frukost. Sitta i solen och njuta utav värmen. Få sova lite längre! Har för tillfälligt förflyttas och skall göra ännu ett blodprov inom kort. Nervöst!

Student of Life

.. Hit me with your best shot ..

Var verkligen en aning nervös när man anlände till avdelningen på sjukhuset. Glömde ID-kortet. Blev inkallad ganska snabbt efteråt för ett blodprov och därefter fick man dricka en extrem söt citrus dryck. Varnade om att smuttar man på drinken så är det enkelt att man inte dricker upp den helt. Två klunkar i taget är tipset. Man får högst fem minuter på sig. Lyckades man svepa drycken? Självklart, halsade ner allt på två sekunder. Fanns ingen tvekan om saken och drycken skulle ner. Det man minns utav smaken innan den försvann ner i magen var att den var extremt söt. Som Laktulos för magen. Fast med citrussmak. Fick sitta i ett litet rum vid sidan om för bevakning. Skall göra ännu ett blodprov om några timmar. Har befunnit mig här i trettio minuter och drycken har verkligen satt fart på dotterns rörelser i magen. Aktiviteter. Gjort kullerbyttor, sparkat, slåss och alla möjliga rörelser i magen. När det hade gått en timme kände man personligen att tröttheten slog till. Vårdpersonalen berättade om att tröttheten slog till och att det är viktigt att man inte somnar. Gäller att hålla sig aktiverad. Skriver, läser och ser på teve.

Student of Life

.. Glukosbelastningstest ..

Inte nog med att somnade vid halv fem tiden kvällen till igår. Hade en magkänsla om att sonen skulle kliva upp tidigare under natten och visste det var viktigt att få någon sömn innan dess. Hade magkänslan rätt? Precis när man somnat fick man sig en iPad i ansiktet utav sonen med den sötaste ❝Snäääälla mamma❞ övertalningen. Att man fick iPaden i ansiktet var inte den söta delen; det var rösten och den nyvakna sonen som var verkligen sockersött. Visste från det ögonblicket att vi inte skulle lägga oss förrän det blir sent. Chansade på nio-tio tiden. Sambon senare på elva-tolv tiden. Kände på mig att man var tvungen att hitta på aktiviteter åt sonen. Trotts att man var helt utmattad och kände sig inte direkt mänskligt. Lyckades ändå kliva upp, fixa mig i ordning och ta med sonen ut på en kvällspromenad. Sambon rekommendera att låta sonen springa mycket på egen hand, upptäcka och få ut den nya energin. Hade en trevlig promenad tillsammans där vi upptäckte vattenpölar, små djur och från ett avstånd syn på en hare. Detta är äventyr för en snart treåring. Väll hemma fixade man i ordning pannkakor för att mätta hans lilla mage. Att få i sig gott med mat kunde ge honom matkoma? När klockan närmade sig åtta-nio kom äntligen sambon hem från sin middag med en nära vän. Han fick sonen direkt på äventyr och aktiviteter i huset. Personligen var man helt slut och som grädde på moset. Fick man inte dricka eller äta någonting. Då man har en väntat Glukosbelastningstest under morgontimmarna. Man var torr i strupen, trött och kände allt var eländigt. Sambon såg allt direkt på mig. Snäll som bara den ställde han upp med att ta hand om sonen tills han somnar.

Minns kort att man vaknade någonstans mitt i natten utav att sambon drog sig tillbaka. Var verkligen tacksam och stolt över sin man. Ställt upp med att vaka sonen tills hans somnat. Hann inte säga så många ord till honom förrän man somnade om. Därefter gick allt fort. Det var morgon igen, sambon åkte till jobbet och sonen stod vid min sida. Klarvaken och ville se på traktorer på Youtube. Därefter var vi iväg med att fixa oss i ordning. Personligen känner man sig helt torr i strupen och tycker inte alls detta test verkar vara någonting enkelt. Alltid varit noga med att ha ett glas med isvatten vid sängbordet vid läggdags och att dricka ofta under dagen. Att inte gå chansen att dricka eller äta frukost tills efter nio tiden. Jobbigt och något man tagit föregivet. Barnsligt utav mig att klaga på ett halv dygn utav vatten och mat. När så många människor lider varje dag utav törst och hunger. Man är inte van med detta. Känner mig klenare och längtar tills man får dricka lite vatten igen. Får lugna mig med att det inte är långt kvar.

Student of Life

.. Plötsligt så händer det ..

Det händer ganska ofta att sonen somnar vid fyra-sex tiden och somnar för natten. Sambon åkte iväg på middag med en vän i Göteborg. Hans vän fyllde år nyligen och detta var ett perfekt tillfälle med att äntligen ses. Umgås och kunna prata ut om allt möjligt. Eftersom sonen nu ändå sov fanns det inga problem med detta och skulle förmodligen lägga mig i tid med. Åt lite kvällsmat, fixad mig i ordning och därefter beslutade om att dra mig tillbaka. Helt slut. Hann precis somna då man fick en iPad på ansiktet. ’Snääääälla! Kom från sonen som ville att man skulle öppna iPaden så han kunde spela spel eller se på Youtube. Där sprack den bubblan om att lägga sig i tid. Eller så får man passa på nu när han är lugn och ser på Youtube. Hoppas verkligen, håller tummar och tår att han nu ändå lägger sig någorlunda i tid.