Student of Life

.. Vad hände här?

Var verkligen helt motiverad med att snooza vidare i tio minuter till. Ligga kvar och sträcka på benen. Klockan var inte mycket. Hade dock aldrig klagat om den nu var sonen som gått upp tidigt. Hade förmodligen haft chansen med att somna om under förmiddagen. Arbetat två veckodagar, nu helgen och har två pass till innan man välkomnar ledighet på onsdag. Har då en tid hos psykologen angående om traumat kring min tidigare förlossning. Om man nu skall få igenom mitt kejsarsnitt eller genomlida ännu en vaginal förlossning. Som oturligt nog och förmodligen kommer leda till ännu ett akut snitt. Egentligen vill man inte tänka och fundera kring ämnet då chanserna är små. Vill verkligen inte bli besviken eller nu livrädd för att välkomna dottern. Tyvärr är rädslan stor och finns där; att kejsarsnitt inte kommer vara ett alternativ/godkänt. Har ingen mark när det kommer till snitt eller min kropp. Läkare med deras ’kunskap’ och ’makt’ är det som beslutar om just vem som får eller inte får ett snitt. Trots det som hänt mig och tidigare läkares oro inför nästa förlossning. Hoppas på det bästa!

Detta är andra gången under denna veckan som spårvagnen åker förbi utan att stanna och plocka upp mig. Ser han mig? Struntade han i mig frivilligt? Eller hur kommer detta sig? Slutade med att man tar den tiden med en promenad. Orkar inte vänta trettio minuter för nästa spårvagn; då en promenad till arbetsplatsen tar mindre än tolv minuter. Gör självklart ingenting med att promenera. Dock är det en irritationsmoment med att spårvagnarna inte stannar för passagerarna och beslutar att köra förbi. Förbannad och irriterande!

Vad hände här? Snö?! Detta var verkligen inte inplanerat och förgyller inte dagen. Man är verkligen trött på snön, kylan och slask. Trodde verkligen utifrån gårdagen att våren var på väg; mer sol och värme. Icke-sa-Nicke. Hade en vacker vårdag under gårdagen och denna annorlunda söndag välkomnade vi tillbaka vintern. Typiskt! Tur att man slutar snart så man kan umgås med Lilleman. Min lilla solstråle. Sambon och hans mysiga famn saknar man väl. Har dock ingenting inplanerat till idag utan tar det lite som det kommer. Skönt med att få vila och återhämta mig inför en ny arbetsvecka. Träffa sonen igen! (Så saknad!)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.